När den s.k samtyckeslagen infördes och trädde i kraft 2018 så hade det på förhand framkommit kritik från många av de tyngsta remissinstanserna som t.ex. Hovrätten över Skåne och Blekinge:

Enligt hovrättens mening är det klart att en lagstiftning som baseras på bristande uttryckt frivillighet, så som kommittén föreslår, inte kommer att nå upp till de krav på förutsägbarhet och tydlighet som måste ställas på straffrättslig lagstiftning.

Svea Hovrätt var i stort positiv till mycket av propositionen, men höll ändå inte med om att en samtyckesbaserad lag borde införas. Man säger bland annat följande:

Om en samtyckesbaserad lagstiftning skulle ersätta den nuvarande regleringen av våldtäkt och sexuellt tvång kommer en ny praxisbildning i domstolarna att krävas under en relativt lång tid. Detta gäller även om tidigare praxis alltjämt kan tjäna till ledning i de delar den avser omständigheter som innebär att ett uttryckt val inte ska anses frivilligt. Behovet av ny praxisbildning utgör inget skäl mot att genomföra nödvändiga förändringar men bör vägas in vid bedömningen av om det är påkallat att genomföra ändringar som inte kan antas leda till någon ändring av det straffbara området.

Hovrätterna hade givetvis rätt. Och den "praxisbildning" som Svea Hovrätt skrev om blev det som verkligen gjorde/gör att samtyckeslagen gjorde män rättslösa och att män står totalt utan rättssäkerhet i mål om sexualbrott.

I sitt remissvar skrev juridiska fakultetet på Stockholms Universitet att

Parterna måste rimligen ha någon godtagbar möjlighet att få reda på vad straffrättsordningen menar, när den kräver att frivillighet skall uttryckas vid varje ny sexuell handling. Enligt fakultetsnämnden skulle förslaget i dessa delar, om inte domstolarna på eget initiativ sätter sig på tvären, leda till utomordentligt stor oförutsägbarhet i rättstillämpningen.

Återigen med fokus på osäkerheten kring vad som är och inte är lagligt att göra i sänghalmen. För att gå lite till överdrift med citaten så slänger jag också in Åklagarmyndighetens remissvar:

Det kan även ifrågasättas om den föreslagna utformningen av bestämmelsen står i överensstämmelse med legalitetsprincipen. Av det däri ingående så kallade obestämdhetsförbudet följer att straffbestämmelser måste vara begripliga och i tillräcklig grad tydliga (se NJA 2016 s. 3 p. 13). Med den utformning bestämmelsen fått framstår det som svårt att förutse i vilka situationer ett straffrättsligt ansvar uppstår

Problemet med osäkerheten löste sig dock genom den tidigare nämnda "praxisbildningen". Ändringen av hela sexualbrottslagstiftningen öppnade nämligen upp för domstolarna att etablera helt ny praxis. Och det låg (och ligger) i tiden att feminism ska genomsyra alla myndigheter och deras beslut. Domstolarna har därför över de senaste åren bestämt att män i princip alltid ska kunna straffas för att ha sex. Trots att hovrätterna sa att förklaringsbördan inte skulle förflyttas till den tilltalade, så bestämde desamma att den visst ska det, när lagen väl gått igenom. Detta genom att målsägandes utsaga numera nästan alltid "bedöms trovärdig". När detta har skett, så är det upp till den tilltalade att förklara varför han inte har begått ett brott. Dennes vittnesmål bedöms ytterst sällan som trovärdigt.

Dessutom så har ett antal fall i närtid gjort att sexuella handlingar där det finns ömsesidigt samtycke fortfarande utgör våldtäkt (från mannens sida). Ett färskt exempel är Hälsinglands tingsrätt Dom B 1598-24, där rätten slog fast att det inte spelar någon roll om en berusad kvinna är drivande (eller rentav initierar) sex. Hon blir fortfarande våldtagen. Oavsett dessutom om vaginalt samlag ens förekommit. (vilket är en bedömning som de slänger in trots att det förefaller onödigt, eftersom att det inte behövts på många år). Mannen fråga till och med om samtycke innan de skulle genomföra vaginalt samlag. Detta blev sedan en faktor som fick honom dömd för oaktsam våldtäkt. Detta eftersom att deras kön redan hade haft fysisk kontakt.

Ett annat fall som hamnade i HD gällde frivilligt sex mellan partners, där en man döms för våldtäkt eftersom att han under samlaget försökt utröna om kvinnan varit otrogen. I ett annat fall dömdes en pundare i Gävle för att ha tvingat en kvinna att visa att hon inte hade knark i fittan. Mannen/pundaren/svinet gjorde sig självklart skyldigt till brott, men det är tveksamt om brottet ska betecknas som våldtäkt.

Dessa fall i sig är (förutom kanske det tredje) underliga nog, men i kombination så innebär de alltså att varken egentligen sex eller ofrivilligt deltagande behöver förekomma för att något ska utgöra våldtäkt.

I praxis så har domstolarna bestämt att män alltid ska kunna fällas för sex, oavsett om frivillighet föreligger. De frångår syftet med lagen (som var att ha en normativ verkan) och slänger män i fängelse av hjärtans lust, med förevändingar som är så förvirrande att man kan undra om de själva ens förstår vad sex är.

Idag är alltså sex olagligt. Men bara för män. Om man kollar upp Rissnefallet där två kvinnor våldtog en annan kvinna så dömdes de bara för sexuellt övergrepp, eftersom att det plötsligt krävdes teknisk bevisning för att döma någon. Teknisk bevisning krävs inte om den tilltalade är en man eller flera män.

Varför skriver jag denna rant? Jo för att jag tycker att det är fördjävlig, och rentav onaturligt hur män behandlas i svenska domstolar. Vi ska inte kunna slängas i fängelse för att ha haft sex. Vad tycker ni? För den som vill läsa lite mer så finns propositionen och alla remissvaren här https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2018/03/prop.-201718177/

Det ska självklart finnas en lag som skyddar kvinnor från sexuella övergrepp och våldtäkter, men det har blivit helt fel. Inte för att en samtyckeslag är fel i sig, utan för att domstolarna är så otroligt trendpåverkade att de inte förmår att etablera en rimlig praxis runt en sådan lag. Ingen ska fängslas utan att ha begått ett riktigt brott.

Men utvecklingen är pågående och mer och mer bedöms av domstolar som våldtäkt, trots att samtycke föreligger. Den här utvecklingen måste stoppas om det ska finnas förtroende bland älskare. Annars så tvingar staten isär folk som kan och vill bilda familjer, eftersom att risken en man tar blir för stor. Sex ska inte vara olagligt.